Den frågan har jag ställt mig under en längre tid.
Jag har under hela mitt arbetsliv känt att det har varit något som har saknats, men jag har aldrig förstått vad det har kunnat vara. Jag har arbetat med administration från den dagen jag började jobba 1987 fram till 2021. Då kom vändpunkten som jag är så otroligt tacksam över.
Jag har gått till mina jobb och haft det relativt bra, men med en känsla av att det är något som saknas. Min hjärna har styrt mig och sagt till mig att nu går du till jobbet och var nöjd med det du har och var glad över att du har ett jobb och att du får ju din lön varje månad. Åren gick och jag bildade familj, jag separerade och jag träffade en ny man som också hade ett barn.
2006 sa min kropp i från och jag gick in i den berömda "väggen". Det var inte bara jobbet utan det var också lite jobbigt i mitt privata liv under den perioden. Jag fick bra hjälp och jag kom sakta tillbaka, men körde fortfarande på som vanligt. Jag försökte tänka ut vad jag kunde arbeta med i stället, men jag fastnade bara och kunde inte tänka ut något annat. Sedan är det ju också att man vill ju ha sin lön varje månad. Det är ju såklart en trygghet.
Tiden gick och jag försökte ta hand mig och gick på olika behandlingar bland annat zonterapi, lymfmassage och holistiska behandlingar och går fortfarande på dem för jag tycker det är bra för både kropp och själ. Jag har fått bra hjälp/stöttning men ändå körde jag på i mitt vanligt hjulspår och lyssnade inte riktigt på de som ville ge mig råd och bryta mitt mönster. Efter många år så kom äntligen vändpunkten i mitt liv och jag fick äntligen upp både ögon och öron. Jag fick tips om en kurs i mediumskap, så jag anmälde mig till den och gick dit själv denna gång. Jag har aldrig tyckt om att göra saker själv, men nu kände jag att det här ska jag bara göra för mig själv. Det var en magisk känsla. Jag kände mig äntligen hemma och fick svar på en del frågor som jag har fundert över.
Det här är mitt första inlägg på länge och meningen är att jag vill dela med mig av mina tankar, känslor, helt enkelt min inre resa om hur jag har kommit där jag befinner mig i dag och min fortsatta resa, för jag vill aldrig sluta utvecklas. Jag tycker det är så spännande hur vi kan förändra oss till det bättre och lära oss saker av varandra.Tillsammans är vi starka.
Jag hoppas att ni kommer finna det intressannt och givande.
På återseende.